Att prata om det

Jag har tänkt så många gånger på att det måste vara så att de flesta tjejer och kvinnor, och säkert många killar och män, har varit med om något slags sexuellt övergrepp. Ibland har det hänt att man pratar om det, sent på natten efter många glas vin. Men ofta med en påklistrad jag-bryr-mig-inte-attityd för att visa att man egentligen är stark. En sån man inte sätter (sig) på.

Nu får jag det bekräftat. Tack vare att en person som skrev om sin upplevelse på Twitter med rubriken #prataomdet utlöstes en våg av berättelser om att vara offer, eller förövare. Och om gråzonen mellan sex och våldtäkt, oskyldigt flörtande och respektlösa övertramp. Det fick mig att vilja dela med mig också av mina, delvis obearbetade, berättelser.

————————-

Jag är 14 år och det är skolavslutning. Vi var det vanliga gänget på tre tjejer som drack oss fulla för att sedan bege oss till det ställe där skolavslutningarna alltid firades. Jag minns inte så mycket av kvällen, bara fragment. Sen en kompis som räcker ut handen mot mig och säger: “Jag ser till att du kommer hem”. Jag måste ha legat ner i gräset då, det var ljust ute. Jag kunde inte gå, han fick släpa mig. Hans kusin, också en kompis till mig, var också med. Vi skulle hämta hans cykel någonstans, tvärs över stan visade det sig. Jag slocknade nog delvis under tiden han tog mig dit.

När vi kom fram bad han sin kusin vänta där och han tog med mig upp i skogen som låg precis i närheten /Svart/ I skogen, jag lyckas få fram “men jag tror att jag har en tampong i”. Han: “Nej, det har du inte” /Svart/ Jag ligger på rygg, han är inne i mig /Svart/ Vi är tillbaka där vi lämnade hans kusin, jag tror att jag är något nyktrare nu. De cyklar hem /Svart/ Jag minns inte riktigt hur jag kom hem. Jag tror att jag gick till en bensinmack i närheten och ringde till min pappa.

Jag har tänkt jävligt mycket på det som hände. Då mest för att jag förlorade min kille och det spreds rykten om mig som lättfotad. Senare för att jag kom underfund med att jag måste ha blivit våldtagen. Eller? Den lilla detaljen, och ett av de få minnen jag har, om att jag kom på att jag hade en tampong i har plågat mig. Bevisar den att jag egentligen ville ha sex med min kompis i skogen medan hans kusin väntade? Magkänslan säger något annat.

Kanske satte jag aldrig ord på min magkänsla då i ren självbevarelsedrift. Vi bodde i samma område, umgicks i samma krets och han var äldre och häftigare än jag. Jag hade varit förloraren på att prata om det, precis som så många tjejer blir som vågar just prata om det.

————————-

Jag är 15, kanske 16 år. På en fest hos en äldre bekant tillsammans med några kompisar. Det är en bit hem, vi orkar inte gå. Min tjejkompis som jag kom dit med var ihop med en av killarna och de gick och la sig ganska tidigt. Jag och han som bodde där satt uppe sent och pratade och rökte på hans balkong. Hade trevligt. Jag fick sova i hans säng och vi kom överens om att inte sova skavfötters, dels för att han bara hade en kudde och dels för att jag tycker att fötter är bland det äckligaste som finns. Vi sov med kläderna på. Inga inviter, ingenting.

På morgonen vaknade jag av att han låg mellan mina ben, med handen i mitt skrev och tungan i min mun. Jag hade precis blivit ihop med min kille och någonstans där i gränslandet mellan sömn och vakenhet trodde jag att det var han som kysste mig. Men han var så hårthänt mellan mina ben. Jag öppnade ögonen och kastade mig ur sängen, ur rummet. Där ute fanns de andra deltagarna från gårdagens fest. De undrade vad som hänt, jag minns inte vad jag svarade men jag och min tjejkompis gick hem strax efter.

Jag vet inte om det var innan vi gick eller om det var nästa gång jag var där, men jag bad honom om ursäkt. Jag kände att jag hade skämt ut både mig och honom, men nånstans så visste jag att det var han som hade gjort fel. Men han bad inte om ursäkt, han sa bara att “det är okej”.